Ordering Cialis cheap Brand Viagra Fluoxetine price Jag vaknade av att det regnade. Åt frukost, träffade Julia. Gick ut med hunden. Tog med G9:an, i fall jag ser det där ljuset. Kom hem en timme senare utan att ha tagit fram den.
Jonas ringde. Jag skulle kolla om en utställning i Göteborg. Kom hem och letade genom internet. Hittade ingenting.
Blev sittandes framför datorn. Hittade ingenting som var intressant så fortsatte jag. Eva kom för att låna hunden. Det fick hon.
Det blev soligt väder. Strålande soligt. Men iskallt. Jag måste ut. Men varför? Jag måste ut. Varför!
Jag vann. Stannade inne. Tog ett dusch. Åt. Tog på mig hemmakläder.
Tittade ut genom förnstret. Strålande väder fortfarande. Men nu hände någonting med ljuset.
Det blev så där långa skuggor och vackra speglingar.
Nu! Nu, tänkte jag, nu måste jag ut.
Bytte om i racrfart, tog med mig bara kameran, nyckeln, inget onödigt. Nu måste jag skynda mig! Ljuset är helt otroligt!
Väl ute försökte jag lugna mig, ställde in kameran på råformat, 100 ISO programautomatik…
Var ska jag börja?
Glas som glänser. Staketets skugga. Reflektioner på soptunnan. Nu är allt intressant.
Ta det lugnt, nu ska det betas av i lugn och ro.
Grannens urgamla hus. Huset mittemot och speglingar på fasaden. Huahh!
Stillheten mot fart. Bilar, hus, skuggor…
Varför stanade kameran?! Minneskortet fullt. Fan.
Hem och tömma fort, fort! Ser Monika och Johan, hinner inte stanna. Hem och tömma minneskortet, Nej, jag stannar inne i hallen och raderar massa skitbilder.
Svettet rinner från pannan, Jag övar in snabbt rörelserna på kameran. Jag hinner med att radera 127 bilder. Huhh. Ok. Börja från början. 127 bilder är mycket 3-4 rullar film. Haha.
Ut igen.
Solen har gått i moln.
Allt det vackra är borta. Allt.
Jag ÄR ETT FIASKO!